Ja, det är vad jag kallar en rejäl bloggpaus!
Mitt senaste inlägg gjordes i februari och det var väl ungefär där jag insåg att om jag ska klara det här rent psykiskt så måste jag prioritera bort mindre viktiga saker och fokusera på min utbildning.
I förrgår, fredagen den 29 juni, var sista dagen i skolan och jag fick diplom för genomgången grundutbildning till frisör samt utbildad make up artist. Det är fortfarande en skum känsla och jag kommer nog inte riktigt förstå det förrän imorgon - då klockan inte kommer ringa 05.30 och jag kommer inte tillbringa 3 timmar om dagen på en skumpande buss. Jag måste säga att jag är jävligt stolt över mig själv. Yes, jante-Sverige, ni hörde rätt. Jag är stolt över min insats.
I ett år har jag pendlat till Kalmar och varit hemifrån från kl 06.00 till 18.30 måndag-fredag. Eftersom utbildningen tråkigt nog inte är CSN-berättigad har jag jobbat extra på Harrys nattklubb fredagar och lördagar och jag har tillbringat flera av mina lördagar på Salong Etage.
På mitt delprov hade jag mormor som modell och söndagarna har därför tillbringats i Bräkne-Hoby för att öva. Och visst gav det resultat, festfrisyren var ett av de moment jag fick MVG på.
Mina fina klasskompisar Karin och Amanda har verkligen varit guld och vi kunde inte haft bättre sammanhållning. I början var jag lite orolig då det lätt kan bli tjabb eller utanförskap med just tre brudar, men jag tror jag talar för oss alla tre när jag säger att utan varandra hade det här året varit så mycket tuffare. Vi har peppat och stöttat varandra; det som den ena har lättare för - det hjälper man den andra med, och tvärtom. Under dagen för delprovet kramade vi om varandra, jag vet inte hur många gånger, och vi grät av glädje när det stod klart att vi alla tre hade klarat oss på delprovet.
Vi var den första klassen någonsin på skolan där alla blev godkända på delprovet.
Vi har träffat varandra mer än vad vi träffat någon annan under det här året, och det gjorde att vi fick bli en egen liten familj. Mamma, pappa, barn. Och vi kommer fortsätta träffas, no matter what.
Jag har känt mig som ett socialt missfoster då det varken funnits tid eller ork att träffa mina vänner på hemmaplan så ofta som jag velat och min stackars sambo har fått stå ut med en ofta migrän-grinig brud. Men jag kan säga att utan allt stöd från min fina kille, min älskade mamma och mina fina vänner hade jag inte haft energi till att genomföra det här. Jag har även fått en närmare relation med både mormor och lillebror då dem ofta ställt upp som modeller, vilket är helt underbart.
Den 17 juli börjar jag jobba på Salong Etage, vilket verkligen är en dröm. Det är utan tvekan Karlskronas bästa salong och jag kommer få fantastiskt duktiga och engagerade kollegor och handledare som kommer hjälpa mig att utvecklas.
Men först - semester! Jag har två veckors ledigt och det blir roadtrip med tjejerna, Halmstad med killen samt en hejdundrande examens- och födelsedagsfest. Glad sommar på er!!
Mitt senaste inlägg gjordes i februari och det var väl ungefär där jag insåg att om jag ska klara det här rent psykiskt så måste jag prioritera bort mindre viktiga saker och fokusera på min utbildning.
I förrgår, fredagen den 29 juni, var sista dagen i skolan och jag fick diplom för genomgången grundutbildning till frisör samt utbildad make up artist. Det är fortfarande en skum känsla och jag kommer nog inte riktigt förstå det förrän imorgon - då klockan inte kommer ringa 05.30 och jag kommer inte tillbringa 3 timmar om dagen på en skumpande buss. Jag måste säga att jag är jävligt stolt över mig själv. Yes, jante-Sverige, ni hörde rätt. Jag är stolt över min insats.
I ett år har jag pendlat till Kalmar och varit hemifrån från kl 06.00 till 18.30 måndag-fredag. Eftersom utbildningen tråkigt nog inte är CSN-berättigad har jag jobbat extra på Harrys nattklubb fredagar och lördagar och jag har tillbringat flera av mina lördagar på Salong Etage.
På mitt delprov hade jag mormor som modell och söndagarna har därför tillbringats i Bräkne-Hoby för att öva. Och visst gav det resultat, festfrisyren var ett av de moment jag fick MVG på.
Mina fina klasskompisar Karin och Amanda har verkligen varit guld och vi kunde inte haft bättre sammanhållning. I början var jag lite orolig då det lätt kan bli tjabb eller utanförskap med just tre brudar, men jag tror jag talar för oss alla tre när jag säger att utan varandra hade det här året varit så mycket tuffare. Vi har peppat och stöttat varandra; det som den ena har lättare för - det hjälper man den andra med, och tvärtom. Under dagen för delprovet kramade vi om varandra, jag vet inte hur många gånger, och vi grät av glädje när det stod klart att vi alla tre hade klarat oss på delprovet.
Vi var den första klassen någonsin på skolan där alla blev godkända på delprovet.
Vi har träffat varandra mer än vad vi träffat någon annan under det här året, och det gjorde att vi fick bli en egen liten familj. Mamma, pappa, barn. Och vi kommer fortsätta träffas, no matter what.
Jag har känt mig som ett socialt missfoster då det varken funnits tid eller ork att träffa mina vänner på hemmaplan så ofta som jag velat och min stackars sambo har fått stå ut med en ofta migrän-grinig brud. Men jag kan säga att utan allt stöd från min fina kille, min älskade mamma och mina fina vänner hade jag inte haft energi till att genomföra det här. Jag har även fått en närmare relation med både mormor och lillebror då dem ofta ställt upp som modeller, vilket är helt underbart.
Den 17 juli börjar jag jobba på Salong Etage, vilket verkligen är en dröm. Det är utan tvekan Karlskronas bästa salong och jag kommer få fantastiskt duktiga och engagerade kollegor och handledare som kommer hjälpa mig att utvecklas.
Men först - semester! Jag har två veckors ledigt och det blir roadtrip med tjejerna, Halmstad med killen samt en hejdundrande examens- och födelsedagsfest. Glad sommar på er!!
